fucked up...
I fuckin' swear that I care
but its hard when you stare
into the bottom of a bottle
that is empty and bare
all my desolate soul
in my desolate home
it's my desolate role
yeah I'm here all alone
I can't think of a reason
to get the fuck out of bed
curtains closed, lights are off
Am I alive or dead?
lycka?
Sitting in the dark just feeling low
I'm ruined to the heart - I'm on the road
To nowhere - to nowhere
If you wanna lie to me again
There is a rotten place they call the end
Just go there - and stay there
liv...
ena dagen är allt på topp och nästa dag vill man bara spy...
jag orkar inte mer...
för många tankar i mitt liv just nu
You can't hold it in your hands
You can't feel it with your heart
And I won't believe it
But if it's true
You can see it with your eyes
Even in the dark
And that's where I want to be, yeah
Jag vet inte var jag står just nu.
jag slits åt olika håll och hur mycket jag än försöker förhindra det så går det inte att stoppa.
Det känns som att jag ständigt påbörjar nya kapitel utan att avsluta dom gamla.
Känns som att jag bara vill ge upp.. Ge upp och börja om från 0 igen och bara slänga alla tankar åt sidan utan att börja gräva i dom. Ser ingen mening till att fundera på allt som händer i mitt liv. känns bara bortkastat..
Känner att sömnen närmar sig, men ser inte njutningen med att sova just nu.
Ser inte meningen med att sova på nätterna för att kunna ta vara på dagar som man bara vill ska ta slut...
ser inte njutningen med att sjunka in i drömmar som man vet aldrig kommer slå in...
en jävla smäll
Jag blir bara så otroligt trött på mitt blodtryck. det gör ju lite som det vill så ja får lite blodtrycksfall då och då, vilket leder till att man svimmar ibland, men idag var ju bara sinnes.
Var hemma och tog det lugnt vid datorn med en kopp kaffe. Jag minns att jag gick in i köket för att sätta min kopp på vasken, men sen blir allt svart.
När jag slutligen vaknar jag upp märker jag att jag ont i bakhuvudet. eftersom jag är omedveten om vad som händer då jag är helt avtuppad så blev jag rädd när jag kände den dunkande smärtan i mitt huvud.
öppnade ögonen och ser pappa sitta och skrika på mig. hörde inte vad han sa, men hans ansiktsuttryck sa mig att det var inte låga toner han försökte få fram till mig. efter några sekunder så börjar man höra hur man skriker mitt namn och försöker envist få mig att reagera.
det är ett av de värsta med att tuppa av. att se, höra och vara fullt medveten om vad som händer runt omkring en när man börjar vakna upp. men att helt enkelt inte ha kraft att röra sig, inte ens kraft att kunna svara. känns som att man verkligen kämpar med att få fram ett ord eller minsta lilla ljud för att visa att man är vaken, men det går inte.
efter ett tag fick jag slutligen ork att svara, men istället för ord kom bara en massa tjutande och sen kom tårarna.
vet inte varför, om det var för att jag hade ont, för att jag var rädd eller för att ja skämdes, men jag kunde helt enkelt inte sluta gråta...
till sist kom mamma in genom dörren och försökte få mig att resa mig upp. då kände man det eviga dunkande och trycket i huvudet då man reste sig. ville bara skrika för att de gjorde så sjukt ont. väl uppe på fötter så kände man smärtan slappa till viss del.
Nu efteråt fick man veta att Lina var i köket när jag kom in och tuppade av. då hade hon tydligen fångat mig i lagt mig ner på rygg så att jag inte skulle trilla och slå mig. vet inte om hon skulle lägga migg huvud på golvet eller om hon skulle lägga det i hennes knä, men hon hade iaf tappat taget och jag slog i huvudet ganska hårt i golvet. är tydligen det som orsakat denna jävla smärta men det kunde lika bra varit värre. Tänk om hon inte varit i närheten och sett mig börja fumla runt ? tänk om hon inte hade agerat så snabbt och jag trillat ihop och slagit mig ännu mer ?
Därför kan jag bara säga TACK kära syster <3
I början var det ganska lugnt. började vänja mig lite vid smärtan då jag ex. reste/satte mig, gick i trappor osv. men sen kom illamåendet och kräkningarna =/ Pratade med morsan om de o då kollade hon upp att det kan antagligen bero på chocken, men de kan även va lätt hjärnskakning, inte värre än lätt för då hade ja antagligen inte kunnat va uppe och gå så pass mycket som jag gjort med tanke på vad som hänt. men bara det är fullt tillräckligt för mig =/
så nu är det tänkt att jag ska försöka ta det lugnt och ligga o vila inprincip hela tiden i några dagar... jo men visst, lycka till att ja kommer klara de ... Jävla piss detta
för många tankar i mitt huvud
Tell me now what its gunna be
You like what u see
But lovin dont come easily
Now your whipserin in my ear
All the things that i wanna hear
Let me make it very clear
Words are not enough for me
Did you think that you could smile and steal my heart away?
Cant deny i like your style
But it dont just work that way
? =/
Tänk om vi skulle vakna
utan läppar
med hela munnen fylld av jord
bakom tungan inga ord
Tänk om jag skulle vakna,
vara farlig
med hela munnen fylld av blod
Jag bet min tunga när du log
Allt jag ville säga
glömde jag i kväll
Allt jag ville vara behöll jag
alltid för mig själv...
Tänk om vi skulle vakna, inte andas
Våra lungor tömda på luft
precis som om vi fått en knuff
Det känns som om någon
kapat våra fötter
och hela sängen fylls av blod
och hela golvet är fullt av skor
Allt jag ville säga
glömde jag i kväll
Allt jag ville vara behöll jag
alltid för mig själv...
Lögner....
jo men skitsnack! det är därför ja gråtit så otroligt mkt för din skull?
därför de tog mig så lång tid att verkligen se vad ja ville ?
hade ja vetat hade ja sagt nej direkt ditt pucko...
men nu vet ja allt skitsnack du säger om mig. ja är ingen ängel men ja står för mina misstag, vilket du inte gör. och det accepterar ja inte...
Jag hade kunnat sno en bil nu bara för att kora till dig o spotta dig rakt i ansiktet..
tack för allt...
17/3 - 10 ~ Glöden som slocknar
Men till vilken mening? ser verkligen inte en enda anledning till att ja ska gå tillbaka och envisas med att försöka sova när jag vet att det inte går.
Känner mig bara så löjlig. Jag må ha sagt flera ggr att detta är första gången på flera år som ja verkligen är "ensam". Fråga mig inte varför, men när jag låg vaken i sängen och funderade så slog det mig.. Jag är verkligen ensam...
Förut var det bara en lättnad, att känna att man var fri att leva livet. Men nu är det bara en plåga..
Jag må vara gnällig, och jag känner mig nästan lite patetisk som sitter o klagar över en sån här sak, men jag klarar inte av att vara ensam. Jag är van vid att alltid ha någon för mig.
Jag står inte ut, är så svårt att förklara. Jag gråter för hur mitt liv ser ut, men det leder även till att ja gråter för att jag tycker jag är löjlig som ens orkar lägga energi på såna tankar.. allt är bara en ond cirkel...
känner bara för att skrika...
skrika ut alla meningslösa tankar ur min kropp...
Jag står inte ut längre...
Jag förstår inte...
Jag gjorde valet att ge upp en del av mitt liv, problemet är bara att ja känner att jag snart ger upp resten av mig själv också. Min vilja att kämpa har snart tagit slut...
3/3 - 10 ~ Taken
I'll hold on to your heart.
I wouldn't cry for anything,
But don't go tearing your life apart.
Det du gjorde idag var inte väntat, inte ur min synvinkel iallafall.
Du var så fin när du satt där med ditt lyckliga leende, men de leendet togs genast bort så fort jag öppnade min mun. blev bara så fel, jag vet att jag borde hanterat det bättre men blev bara så chockad. Ville inte göra dig besviken men jag hoppas jag förklarat de tillräckligt bra för att du ska förstå hur jag tänker.
Det är stort för mig, oavsett hur min livssituation ser ut eller hade kunnat se ut.
förlåt... hoppas du förstår...
<3
2/3 - 10 ~ Läkarbesök
Men det kändes iallafall skönt att höra att jag inte behöver oroa mig för att min andning förändrats när jag svimmar. Bara kroppen som svarar genom att försöka ta till sig syre pga syrebristen som uppstår då jag svimmar.
Men för säkerhetensskull fick jag ta både blodprover och göra ett spirometri-test. Så det enda jag kan göra nu är att vänta och se om proverna visar något.
Idag träffade man även Kim x2 på stationen i Eslöv när man ändå var där, väldigt trevligt =) Blir kanske att träffa dom till helgen en liten runda med, men det återstår att se ^^
Nu ska man iaf se om man kan slänga sig i duschen en runda innan man ska vidare till Hässleholm =)
If I ever leave this world alive
I'll thank for all the things you did in my life
If I ever leave this world alive
I'll come back down and sit beside your feet tonight
Wherever I am you'll always be
More than just a memory
If I ever leave this world alive
<3
26/2 - 10 ~ "Det är dags för fredagsMYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYS"
Ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån,
ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ån.
Måste bara be dig om ursäkt för igår. Jag vet att du tror en massa om mig och vad jag egentligen tänker.
Att det kan kännas som jag inte bryr mig längre.
Men det gör jag verkligen, jag bryr mig mer än vad du tror.
Jag är bara så rädd, jag förstår egentligen inte varför, men det är så det är.
Rädd för att göra något fel och att jag sedan måste ta konsekvenserna.
Jag försöker dölja mina känslor inför dig och inför mina vänner för att inte inleda en diskussion som får mig att bryta ihop.
Det som tär på mig mest är att höra dina ord som kommer ut ur din mun. Ord som jag hade velat höra för längesedan. Funderingar som jag själv haft om oss förut som jag sedan har slängt iväg pga att jag har varit rädd för att det bara är falska förhoppningar.
En massa tankar om en framtid med dig, att leva med dig, flytta ihop med dig, en vacker dag kanske kunna uppfostra ett barn med dig, att helt enkelt kunna bygga upp ett liv med dig för bara oss två.
Jag tror inte du förstår hur mycket jag strävade efter att dessa tankar en dag kanske skulle kunna bli verklighet.
Men desto längre tiden gick, desto längre verkade dessa tankar flyga ifrån mig.
Att ständigt höra att du älskade mig mindre och mindre för varje dag som gick...
Att ständigt höra att du inte trodde på en framtid för oss två...
Är bara så otroligt ledsen över att veta att det ska krävas ett sånt här belut för att få dig att inse att du verkligen vill ha mig. Men det är väl sant som alla säger, man inser inte vad man har förrän man har förlorat det...
Idag var det iaf tänkt att man skulle "gå upp i vettig tid", det blev ju inte mycket av den saken -.-'
Men jag var iaf inte värst för någon *host*André*host* gick ju inte och la sig förrän halv 10 i morse. Så när man kom ner i källaren vid halv 1 idag försökte man försiktigt lägga sig brevid honom men det gick ju lagom bra xD
Råkade väcka honom efter några sekunder och blicken han gav mig var bara för underbar xD Var precis som om han hade sett ett spöke ;)
Måste erkänna att jag ett tag var övertygad om att han skulle trilla ner från sängen så rädd han blev för mig xD
Blir väl kanske en runda inom systemet innan man ska ta sig mot "lilla-sös" och vidare ut till "bonna-holm" ^^
Men nu ska man kolla klart på Tokio Drift. Tjiiiiiiiiiing :D
<3?
Over and out
25/2 - 10 ~ Ändrade planer...
För det första skulle man hem ikväll så att man kunde dra till Höör för att åka pulka. Men efter långa samtal och komplicerade konversationer så slutade det hela med att man åter igen hamnade i hässleholm hemma hos Johan xD
Imorgon ska man iaf leka med Johan, Anton och Matilda :D får väl se vad vi hittar på, blir väl att "holka" som anton snyggt uttryckte det xD hahaha. Sen kom han med det ännu finare uttrycket att det "kvittrar" honom vad vi gör imorgon. Antons slutsats av situationen = Han har fått fågelinfluensan xD hahaha
Menmen, nu ska männen snart lana så får väl uppdatera senare..
<3?
Over and out
25/2 - 10 ~ Fattar ingenting
Tankarna flyger omkring men jag kan inte fånga dom. Nu blev det helt plötsligt mycket jobbigare för mig.
Finns det något hopp eller huvudtaget eller har du gett upp helt och hållet ?
Menar du det eller det är bara ord ?
Känns lite lustigt att man tänker så otroligt mycket på någon som har gett upp, att tänka på en person som inte kan se någon möjligthet för oss längre. Ska jag fortsätta sträva efter något bra eller ska jag också ge upp ?
Ser nart ingen anledning till att jag ens ska behöva tänka på detta längre om du inte orkar med det.
Så fort vi inte pratar om det har vi det bra men när vi börjar prata om hur vi ska ha det så brjar vi bråka. Därför vill jag undvika det, vill inte skapa mer problem än vad jag redan har gjort. Vill inte göra det värre än vad det redan är...
<3 ?
24/2 - 10 ~ Forts.
och absolut inte den jävla skitsorten ^^
Som sagt, varför fungerade det alltid med glass när man var barn ? =/
Träffade dig idag igen. Är så jävla svårt att se dig i ögonen, varför kan du inte bara förstå mig ?
Du går runt och klagar på mig hur svårt du har det och hur dåligt du mår, men jag då ? Tror du inte jag mår dåligt av det här ? Tror du jag njuter av att du mår dåligt? tror du vrkligen det bringar mig så mycket glädje av att se dina tårar.
Menmen, jag får väl helt enkelt skylla mig själv. Är jag själv som har satt mig i den här situationen så då får jag väl stå mitt kast. Vill bara att allt ska kunna bli bra igen mellan oss, oavsett hur den här soppan slutar.
Sen om du vill det eller inte, det är helt enkelt upp till dig.....
<3
Over and out
24/2 - 10 ~ Head n' Heart
I think I could understand
How it feels to love a girl
I swear I'd be a better man
I'd listen to her
'Cause I know how it hurts
When you lose the one you wanted
'Cause he's taking you for granted
And everything you had got destroyed
Mitt huvud kan inte sluta fundera.
Har jag gjort rätt ?
Har jag gjort fel?
Vad är rätt och fel egentligen?
Just nu känns det bara som att desto mer jag funderar över mitt liv desto rörigare blir det.
Varför kan inte allt vara som när man var liten ? Då fanns inga bekymmer. Allt var en dans på rosor.
När man stötte på några problem så behövdes endast en glass för att man skulle bli glad igen och lägga allt bakom sig.
Jag vill höra din röst, se ditt fina ansikte, känna värmen från din kropp.
Samtidigt säger en del av mig att låta bli och gå vidare.
Så många påbörjade sms till dig som slutligen raderas pga rädslan att jag ska göra något fel. Vill bara att min rädsla ska försvinna så att jag kan fatta ett beslut om min framtid. En framtid som för tillfället verkar finnas utom räckhåll oavsett var detta kommer sluta.
Har sagt det flera gånger till mig själv men säger det igen, för hur jag än väljer så kommer detta att sluta illa.
Just nu känns det bara som att vi inte förstår varandra, en massa ord som ställer till det i huvudet för varandra.
Allt jag vill är att få vara lycklig, varför ska det vara så jävla svårt?
5/12-09
Just nu nötar grabbarna south park på tvn men sen blir de väl att kolla på BDS =)
idag har det väl inte hänt allt för mkt, vaknade upp hemma hos jesper, sen drog vi in till stan där vi mötte upp johan innan vi drog till darkside för att kolla när Kennie tatuerade sig. riktigt najs blev det =)
Sen drog vi hem till Kennie en runda där det blev en massa exbox lirande o grejer.Sedan blev det en liten tur med bilarna innan vi slutligen hamnade hemma hos Jowhan.
Inatt kommer det väl inte hända allt för mycket. efter filmen får man skjuts hem av någon av männen, sen ska man slå sig ner brevid pappsen i soffan och ta sig en och annan grogg o lite öl =P så jävla gött =P sen somnar man allt gott kan ja lova er =P
Förresten, måste ju även säga grattis till världens bästa Elin Nilsson som blir 19 år idag :D grattis honey <3
Over and out
19/11-09 ~ En allt för vanlig natt i mitt liv...
Jag står snart inte ut längre
Dessa sömnlösa nätter som vägrar ta slut
Det tär på mig..
alla dessa tankar som snurrar runt i mitt huvud varenda natt.
Varför kan dom inte bara försvinna?
varför kan jag inte blåsa bort dem från mitt huvud?
Ska det bara så svårt.
försöker ständigt gömma mig men tankarna hittar mig gång på gång
Jag vill bara fly, fly undan den onda cirkel av negativa tankar som sveper sig omkring mig.
Hur mycket jag än försöker vägrar cirkeln öppna sig för mig.
Vill komma ut ur mörket
ut ur mörkret och känna solen mot min kind igen.
Jag kan ge vad som helst för att se en liten, liten glimt av solen.
Men det känns lönlöst.
för varje gång man känner att segern är nära inser man att det var ett nederlag
För varje dag som går tar jag ett steg bakåt in i mörkret.
när ska denna eviga smärta ta slut?
Hur långt kan det vara kvar till jag nått min mittpunkt?
Alla dessa dystra nätter börjar snart ta över mina dagar.
Att känna när människor reagerar och frågar om allt är ok
Att känna det falska leendet fästa sig på sina läppar
Att varenda gång man försöker sova fundera på hur totalt meningslös och värdelös man är?
Att varenda gång man vaknar känna att "jaha, då var det dags igen för att hitta nya,
nästintill omöjliga sätt att förgylla sin dag på"
Att verkligen ligga i sängen och kämpa med att komma på en anledning till varför man ska gå upp
Att verkligen vilja tejpa fast kudden över huvudet för att blockera nya och gamla tankar att ta sig in
vad sägs som att gå ut och röka bort några minuter av plågan?
HELL YEAH!
18/11 -09
Ja jag vet, jag är otrligt dålig på att uppdatera min blogg. men har nästan aldrig tillgång till en dator så det blir aldrig av. funderar snart på att lägga ner helt.
Idag har det iaf inte hänt så mkt. tillbringat 3 timmar på körskolan och efter det spenderade man sin tid på johan=)
I fredes var det fest med anna, ÄNTLIGEN! vi har snackat om att festa ihop i evigheter men det har aldrig blivit av^^
men kul som fan hade man iaf=P
Nu är man för en gång skull hemma och jag är redan uttråkad=/ finns absolut inget att göra i lilla sösdala.
och inte kan man gå ut heller för då fryser man antingen ihjäl av kylan, drunknar i regnet eller blåser bort i den jävla stormen. som tur är har vi ijallafall ström i huset ( men det återstår att se hur länge det varar -.- ).
hemsk bild, men den bjuder ja på =P
<3
nej nu ska ja trotsa vädret o gå ut o röka, ciao
Onsdag 16/9
I måndes gjorde jag som sagt halkan. Fan vad besviken jag blev! Alla man har snackat med har sagt att det är jätte kul och att de gärna hde kunnat göra om det. men allvarligt talat så tyckte jag inte det var så kul. visst var det lite underhållande att sladda runt med bilen men såååå speciellt kul var det faktiskt inte =/
Igår var jag ute och gick i stan med mira o Emma =) var skitnervös eftersom det var första gången jag skulle hoppa av med den lille vovven på stationen i hlm eftersom där är en hel del folk och hon blir helt galen och börjar skälla då för hon ska ju tvunget hälsa på ALLA! men det gick hur bra som helst. den enda gången hon blev helt galen och börjdae skälla ordentligt var när vi skulle gå mot djupadalsparken. då valde vi att gå förbi kyrkan och där hade precis varit en begravning så dörrarna stod öppna. vet inte varför men mira blev helt knäpp och hon skulle in där till varje pris så man fick nästan rycka henne därifrån xD Sen kom Jeppoj och hämtade oss så vi körde hem till mig och åt lite mat innan Johan kom på besök =) men där stannade vi inte länge innan vi bestämde oss för att köra hem till johan och kolla på film. sen slutade det med att jag sov hemma hos jesper <3
Idag har man iaf varit med johan en stund, på donken som vanligt ^^ Sen mötte vi Kenski och stoffe så jag drog vidare med dom för johan skulle göra annat ^^ när vi väl kom från donken körde vi till darkside för att kenski skulle boka tid för tatuering =) efter det hamnade vi hemma hos kennie där man sate sig och njöt av kaffe, GuitarrHero och trevlig utsikt utanför Kennies hus xD hahahah
när klockan började ticka iväg bestämde jag mig för att ta bussen till min Jesper <3
Imorgon ska jag åka till kävlinge för att träffa personen som jag eventuellt ska började arbeta som personlig assistent åt. har bara träffat hans familj än så länge så jag får se hur det går imorgon =)
nu ska jag in till Jesper och mysa med honom och kolla på tv en stund innan man går och lägger sig =)
over and out
