en jävla smäll
Jag blir bara så otroligt trött på mitt blodtryck. det gör ju lite som det vill så ja får lite blodtrycksfall då och då, vilket leder till att man svimmar ibland, men idag var ju bara sinnes.
Var hemma och tog det lugnt vid datorn med en kopp kaffe. Jag minns att jag gick in i köket för att sätta min kopp på vasken, men sen blir allt svart.
När jag slutligen vaknar jag upp märker jag att jag ont i bakhuvudet. eftersom jag är omedveten om vad som händer då jag är helt avtuppad så blev jag rädd när jag kände den dunkande smärtan i mitt huvud.
öppnade ögonen och ser pappa sitta och skrika på mig. hörde inte vad han sa, men hans ansiktsuttryck sa mig att det var inte låga toner han försökte få fram till mig. efter några sekunder så börjar man höra hur man skriker mitt namn och försöker envist få mig att reagera.
det är ett av de värsta med att tuppa av. att se, höra och vara fullt medveten om vad som händer runt omkring en när man börjar vakna upp. men att helt enkelt inte ha kraft att röra sig, inte ens kraft att kunna svara. känns som att man verkligen kämpar med att få fram ett ord eller minsta lilla ljud för att visa att man är vaken, men det går inte.
efter ett tag fick jag slutligen ork att svara, men istället för ord kom bara en massa tjutande och sen kom tårarna.
vet inte varför, om det var för att jag hade ont, för att jag var rädd eller för att ja skämdes, men jag kunde helt enkelt inte sluta gråta...
till sist kom mamma in genom dörren och försökte få mig att resa mig upp. då kände man det eviga dunkande och trycket i huvudet då man reste sig. ville bara skrika för att de gjorde så sjukt ont. väl uppe på fötter så kände man smärtan slappa till viss del.
Nu efteråt fick man veta att Lina var i köket när jag kom in och tuppade av. då hade hon tydligen fångat mig i lagt mig ner på rygg så att jag inte skulle trilla och slå mig. vet inte om hon skulle lägga migg huvud på golvet eller om hon skulle lägga det i hennes knä, men hon hade iaf tappat taget och jag slog i huvudet ganska hårt i golvet. är tydligen det som orsakat denna jävla smärta men det kunde lika bra varit värre. Tänk om hon inte varit i närheten och sett mig börja fumla runt ? tänk om hon inte hade agerat så snabbt och jag trillat ihop och slagit mig ännu mer ?
Därför kan jag bara säga TACK kära syster <3
I början var det ganska lugnt. började vänja mig lite vid smärtan då jag ex. reste/satte mig, gick i trappor osv. men sen kom illamåendet och kräkningarna =/ Pratade med morsan om de o då kollade hon upp att det kan antagligen bero på chocken, men de kan även va lätt hjärnskakning, inte värre än lätt för då hade ja antagligen inte kunnat va uppe och gå så pass mycket som jag gjort med tanke på vad som hänt. men bara det är fullt tillräckligt för mig =/
så nu är det tänkt att jag ska försöka ta det lugnt och ligga o vila inprincip hela tiden i några dagar... jo men visst, lycka till att ja kommer klara de ... Jävla piss detta
