19/11-09 ~ En allt för vanlig natt i mitt liv...
Jag står snart inte ut längre
Dessa sömnlösa nätter som vägrar ta slut
Det tär på mig..
alla dessa tankar som snurrar runt i mitt huvud varenda natt.
Varför kan dom inte bara försvinna?
varför kan jag inte blåsa bort dem från mitt huvud?
Ska det bara så svårt.
försöker ständigt gömma mig men tankarna hittar mig gång på gång
Jag vill bara fly, fly undan den onda cirkel av negativa tankar som sveper sig omkring mig.
Hur mycket jag än försöker vägrar cirkeln öppna sig för mig.
Vill komma ut ur mörket
ut ur mörkret och känna solen mot min kind igen.
Jag kan ge vad som helst för att se en liten, liten glimt av solen.
Men det känns lönlöst.
för varje gång man känner att segern är nära inser man att det var ett nederlag
För varje dag som går tar jag ett steg bakåt in i mörkret.
när ska denna eviga smärta ta slut?
Hur långt kan det vara kvar till jag nått min mittpunkt?
Alla dessa dystra nätter börjar snart ta över mina dagar.
Att känna när människor reagerar och frågar om allt är ok
Att känna det falska leendet fästa sig på sina läppar
Att varenda gång man försöker sova fundera på hur totalt meningslös och värdelös man är?
Att varenda gång man vaknar känna att "jaha, då var det dags igen för att hitta nya,
nästintill omöjliga sätt att förgylla sin dag på"
Att verkligen ligga i sängen och kämpa med att komma på en anledning till varför man ska gå upp
Att verkligen vilja tejpa fast kudden över huvudet för att blockera nya och gamla tankar att ta sig in
vad sägs som att gå ut och röka bort några minuter av plågan?
HELL YEAH!
Kommentarer
Trackback
