26/2 - 10 ~ "Det är dags för fredagsMYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYS"

Om jag kommer dit igen har du en plats där jag kan vila ?
Ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån,
ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ån.

Måste bara be dig om ursäkt för igår. Jag vet att du tror en massa om mig och vad jag egentligen tänker.
Att det kan kännas som jag inte bryr mig längre.
Men det gör jag verkligen, jag bryr mig mer än vad du tror.
Jag är bara så rädd, jag förstår egentligen inte varför, men det är så det är.
Rädd för att göra något fel och att jag sedan måste ta konsekvenserna.
Jag försöker dölja mina känslor inför dig och inför mina vänner för att inte inleda en diskussion som får mig att bryta ihop.
Det som tär på mig mest är att höra dina ord som kommer ut ur din mun. Ord som jag hade velat höra för längesedan. Funderingar som jag själv haft om oss förut som jag sedan har slängt iväg pga att jag har varit rädd för att det bara är falska förhoppningar.
En massa tankar om en framtid med dig, att leva med dig, flytta ihop med dig, en vacker dag kanske kunna uppfostra ett barn med dig, att helt enkelt kunna bygga upp ett liv med dig för bara oss två.
Jag tror inte du förstår hur mycket jag strävade efter att dessa tankar en dag kanske skulle kunna bli verklighet.
Men desto längre tiden gick, desto längre verkade dessa tankar flyga ifrån mig.
Att ständigt höra att du älskade mig mindre och mindre för varje dag som gick...
Att ständigt höra att du inte trodde på en framtid för oss två...
Är bara så otroligt ledsen över att veta att det ska krävas ett sånt här belut för att få dig att inse att du verkligen vill ha mig. Men det är väl sant som alla säger, man inser inte vad man har förrän man har förlorat det...




Idag var det iaf tänkt att man skulle "gå upp i vettig tid", det blev ju inte mycket av den saken -.-'
Men jag var iaf inte värst för någon *host*André*host* gick ju inte och la sig förrän halv 10 i morse. Så när man kom ner i källaren vid halv 1 idag försökte man försiktigt lägga sig brevid honom men det gick ju lagom bra xD
Råkade väcka honom efter några sekunder och blicken han gav mig var bara för underbar xD Var precis som om han hade sett ett spöke ;)
Måste erkänna att jag ett tag var övertygad om att han skulle trilla ner från sängen så rädd han blev för mig xD

Blir väl kanske en runda inom systemet innan man ska ta sig mot "lilla-sös" och vidare ut till "bonna-holm" ^^
Men nu ska man kolla klart på Tokio Drift. Tjiiiiiiiiiing  :D



<3?
Over and out

25/2 - 10 ~ Ändrade planer...

Den här kvällen blev ju inte riktigt som planerat.
För det första skulle man hem ikväll så att man kunde dra till Höör för att åka pulka. Men efter långa samtal och komplicerade konversationer så slutade det hela med att man åter igen hamnade i hässleholm hemma hos Johan xD

Imorgon ska man iaf leka med Johan, Anton och Matilda :D får väl se vad vi hittar på, blir väl att "holka" som anton snyggt uttryckte det xD hahaha. Sen kom han med det ännu finare uttrycket att det "kvittrar" honom vad vi gör imorgon. Antons slutsats av situationen = Han har fått fågelinfluensan xD hahaha


Menmen, nu ska männen snart lana så får väl uppdatera senare..


<3?
Over and out







25/2 - 10 ~ Fattar ingenting

Jag förstår inte, ena sekunden verkar alt vara bra och nästa har du gett upp.
Tankarna flyger omkring men jag kan inte fånga dom. Nu blev det helt plötsligt mycket jobbigare för mig.
Finns det något hopp eller huvudtaget eller har du gett upp helt och hållet ?
Menar du det eller det är bara ord ?
Känns lite lustigt att man tänker så otroligt mycket på någon som har gett upp, att tänka på en person som inte kan se någon möjligthet för oss längre. Ska jag fortsätta sträva efter något bra eller ska jag också ge upp ?

Ser nart ingen anledning till att jag ens ska behöva tänka på detta längre om du inte orkar med det.
Så fort vi inte pratar om det har vi det bra men när vi börjar prata om hur vi ska ha det så brjar vi bråka. Därför vill jag undvika det, vill inte skapa mer problem än vad jag redan har gjort. Vill inte göra det värre än vad det redan är...




<3 ?

24/2 - 10 ~ Forts.

Sandra, jag försökte följa ditt råd med Ben & Jerry's. Det hjälpte inte...
och absolut inte den jävla skitsorten ^^


Som sagt, varför fungerade det alltid med glass när man var barn ? =/



Träffade dig idag igen. Är så jävla svårt att se dig i ögonen, varför kan du inte bara förstå mig ?
Du går runt och klagar på mig hur svårt du har det och hur dåligt du mår, men jag då ? Tror du inte jag mår dåligt av det här ? Tror du jag njuter av att du mår dåligt? tror du vrkligen det bringar mig så mycket glädje av att se dina tårar.
Menmen, jag får väl helt enkelt skylla mig själv. Är jag själv som har satt mig i den här situationen så då får jag väl stå mitt kast. Vill bara att allt ska kunna bli bra igen mellan oss, oavsett hur den här soppan slutar.
Sen om du vill det eller inte, det är helt enkelt upp till dig.....


<3
Over and out

24/2 - 10 ~ Head n' Heart

If I were a boy
I think I could understand
How it feels to love a girl
I swear I'd be a better man

I'd listen to her
'Cause I know how it hurts
When you lose the one you wanted
'Cause he's taking you for granted
And everything you had got destroyed





Mitt huvud kan inte sluta fundera.
Har jag gjort rätt ?
Har jag gjort fel?
Vad är rätt och fel egentligen?


Just nu känns det bara som att desto mer jag funderar över mitt liv desto rörigare blir det.
Varför kan inte allt vara som när man var liten ? Då fanns inga bekymmer. Allt var en dans på rosor.
När man stötte på några problem så behövdes endast en glass för att man skulle bli glad igen och lägga allt bakom sig.

Jag vill höra din röst, se ditt fina ansikte, känna värmen från din kropp.
Samtidigt säger en del av mig att låta bli och gå vidare.
Så många påbörjade sms till dig som slutligen raderas pga rädslan att jag ska göra något fel. Vill bara att min rädsla ska försvinna så att jag kan fatta ett beslut om min framtid. En framtid som för tillfället verkar finnas utom räckhåll oavsett var detta kommer sluta.
Har sagt det flera gånger till mig själv men säger det igen, för hur jag än väljer så kommer detta att sluta illa.
Just nu känns det bara som att vi inte förstår varandra, en massa ord som ställer till det i huvudet för varandra.
Allt jag vill är att få vara lycklig, varför ska det vara så jävla svårt?




RSS 2.0